Majorna – bakom fasaden (reportage, ETC)

En gemytlig och mysig stadsdel utan några större bekymmer. Det är mångas bild. Men statistiken berättar om ett annat Majorna, en mörkare berättelse som sällan uppmärksammas.

Jag växte upp i Majorna, i den del som heter Kungsladugård. De som gått på Karl Johansskolan i närheten av Kaptensgatan säger ibland till mig att Kungsladugård inte tillhör det riktiga Majorna, men om det där tvistades det redan när jag var tonåring. Den viktigaste skiljelinjen gick dock vid postnumret. 414 var bra. 413, Linnéstaden, var sämre. Enligt en majgubbe jag träffade i hemtjänsten är det en uråldrig lokalpatriotisk konflikt.

Majorna är en populär stadsdel med drygt 30 000 invånare. Enligt Boplats Göteborg var söktrycket 2009 som störst när det gällde Majorna, centrum och ”stadsdelarna i öster”. Det är också en välkänd stadsdel, som ibland jämförs med Södermalm i Stockholm och Möllan i Malmö. Åtminstone när det gäller Möllan finns det politiska likheter. En titt på hur Mariaplans valdistrikt röstade i riksdagsvalet 2010 visar på en förkrossande rödgrön majoritet; 25,3 procent röstade på Miljöpartiet, 23,9 procent på Vänsterpartiet och 18,6 procent på Socialdemokraterna, att jämföra med de 15,1 procent som röstade på Moderaterna. Siffrorna är snarlika i hela stadsdelen.

Det är statistik som säger en del om Majorna. Det var förr en klassisk arbetarstadsdel som inhyste många hamn- och industriarbetare. Arvet har präglat självbilden och genom åren har Majorna dragit till sig människor som betraktar sig själva som alternativa, radikala och politiskt medvetna. På senare tid har man börjat tala om att stadsdelen blivit gentrifierad, den sociala förändringsprocess där människor med hög socioekonomisk status flyttar till ett område där andra sociala klasser dominerat, och därmed förändrar statusen på området och driver upp bostadspriserna. Då det bland annat fortfarande är relativt billigt att bo i Majorna diskuterar man ibland hellre symbolisk gentrifiering, hur man talar om en stadsdel och vad det får för följder.

Axel Demker skriver masteruppsats i kulturvård samt är en av skribenterna på bloggen Sociologisuget. Där har han skrivit om symbolisk gentrifiering och idealisering av Majorna. Han är själv inte från stadsdelen men pratar uppskattande om den:

– Min personliga bild av Majorna är väldigt positiv – en fantastiskt trevlig stadsdel. Denna bild av stadsdelen var också utgångspunkten för diskussioner bland några av mina vänner, där tankar om Majorna som en renodlad och typisk medelklasstadsdel växt fram.

Den offentliga bilden av Majorna präglas idag av välmående. Bara de senaste tio åren har mycket tillkommit i form av kaféer, butiker och trevliga kvarterskrogar. Det finns en positiv identitet kopplad till boendet, ofta förknippad med stolthet över området. Några ställen runt Mariaplan har börjat sälja tröjor med texten ”People’s republic of Majorna”.

Statistik från Folkhälsoinstitutet ger en annorlunda bild än den av det mysiga samkvämet bland kaféer och ekobutiker. Både män och kvinnor har högre dödlighet i olyckor, förgiftningar, lungcancer, KOL, hjärtinfarkt, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar i Majorna än genomsnittet för både Göteborg och hela landet. Ibland är skillnaderna mycket stora, till exempel gällande hjärtinfarkt, där det i Majorna går 52,2 dödsfall för män per 10 000 döda, jämfört med rikssnittet på 30,8. År 2009 anmäldes 20 586 brott per 100 000 invånare i Majorna. På en riksnivå var samma antal 15 101.

Om man i stället jämför medellivslängd inom Göteborg visar tio år gamla siffror från ”Alkohol, narkotika, tobak och läkemedel i stadsdelen Majorna”, utgiven av Göteborgs Stad Majorna, att ingen annanstans i Göteborg dör fler kvinnor i ”för tidig död”. För män är det bara Gunnared och Bergsjön som har lägre medellivslängd. Samma kartläggning visar att ungdomar i Majorna dricker alkohol mer och oftare än i resten av staden. Enligt en drogvaneundersökning från 2005 har ungdomar i Majorna högst användning av narkotika av alla stadsdelar i Göteborg.

Det är anmärkningsvärda siffror för en stadsdel med gott rykte.

Anna-Klara Behlin är masterstudent i sociologi och skriver också på Sociologisuget. Hon är från Majorna och har skrivit om just folkhälsostatistiken. Jag undrar om hon har kunnat se verkligheten bakom statistiken i sin omgivning under uppväxten på 90- och 00-talet.

– Ja, absolut, det gjorde jag. Vi levde ganska nära alla våra grannar. Då var det mest arga tanter och alkoholiserade föräldrar. Sen när jag började skolan var det många klasskompisar som hade problem. Det var en väldigt stökig klass. Jag har inga direkta belägg för det men jag får intrycket av att stadsdelsnämnden gett upp, i alla fall då när jag gick i högstadiet. Det var många föräldrar som hade problem ekonomiskt och det var många som kämpade för att få hjälp. Och så var det ju mycket droger och missbrukare, men hade man misslyckats en gång med en behandling så fick man ofta inte en andra chans.

Vi diskuterar hur bilden av Majorna reproduceras i mediebevakningen, och att det är få som tänker sig att Majorna har fler anmälda brott än till exempel Bergsjön:

– När man skriver om att det händer något i Majorna så skriver man det neutralt, inte som att det beror på just Majorna. Brottet får ingen koppling till själva stadsdelen, som när det gäller bostadsområden där det finns en negativ bild, menar Anna-Klara.

Kombinationen av en bebyggelse som anses genuin och bevarad, närheten till centrum och en distinkt stadsdelsidentitet kan ytterligare förklara populariteten. Ett ständigt återkommande värdeomdöme sedan kaféerna började slå upp är ”mysigt”. Statusen har höjts märkbart sedan 90-talet.

Idag har ungefär 60 procent av befolkningen i Majorna eftergymnasial utbildning, att jämföra med 32 procent i hela Sverige. Samtidigt är medelinkomsten låg och de ensamstående föräldrarna många. I två av de 13 valdistrikten i stadsdelen, Sandarna och Svalebo, fick Sverigedemokraterna högre siffror än riksgenomsnittet på 5,7 procent. Det är ett parti som till stor del finner sina väljare i en lågutbildad arbetarklass.

Dessa paradoxala fakta visar på dubbelheten i bilden av Majorna. När man skrapar på ytan är det tydligt att stadsdelen är mer heterogen än många tror.

– De negativa saker som ändå kan förknippas med Majorna kanske hajpar stadsdelen bland medelklassen. Man vill ha lite ”verklighet” omkring sig – annars är livet inte tillräckligt spännande. Men riktigt så spännande som man föreställer sig livet i en ”utsatt förort” vill man förmodligen inte ha det och då blir Majorna lagom, funderar Axel.

Själv förhåller jag mig tveksam till att sökande efter spänning är en rimlig förklaring till att folk vill flytta till Majorna. Det förutsätter ett förankrat rykte av ruffighet som Majorna saknar hos de flesta.

Tvärtom är den vanligaste bilden man möter hos utomstående just den som Axel Demker beskriver: ”en fantastiskt trevlig stadsdel”, med många initiativ från engagerade invånare, så som bilkooperativ och Ekologisk Stadsdel Majorna.

”Medelklassghetto” har fnysts både en och två gånger, gärna från inflyttade som saknar minnen av slagsmål, droger och otrygghet i stadsdelen. Hade de sett torftigheten hemma hos några av mina barndomsvänner hade de kanske resonerat annorlunda.

Dessutom är mänsklig misär ofta osynlig bakom lyckta dörrar. Kulturellt kapital är inte en garanti för ett gott liv. Den odefinierade medelklassen är inte alltid synonym med att vara välmående och trygg. Att ha föräldrar i villa betyder inte att man är immun när droger blir ett vanligt inslag i omgivningen.

Eva Laestadius har bott i Majorna sedan 1981.

– Läget nära stan, det sociala livet och det offentliga rummet har gjort att jag har trivts. Du kan lätt gå ut och träffa folk men du kan också vara privat. Det har alltid funnits någon hemma någonstans, vilket har varit en stor trygghet och styrka för barnen.

Det var dock barnens situation som en gång fick Eva att vilja flytta. Skolan var för stökig.

– Men vi löste det genom att byta till en skola utanför Majorna. Kanske har man inte velat lyfta problemen i skolan, för det betyder också att man måste lösa dem.

Bilden av Majorna som en fin stadsdel med många fördelar och glädjeämnen stämmer för många. De positiva erfarenheterna är ingen lögn. Människor bor gärna kvar.

Det finns ändå uppenbara skäl att fråga sig vad som händer när en ensidig bild blir den dominerande.

– Jag tror att det fortfarande är de som behöver hjälp som förlorar på bilden av Majorna. Det märks, även i lokalpolitiken, säger masterstudenten Anna-Klara Behlin.

På samma sätt som det gjorts diverse satsningar för att nyansera mediebilderna av förorter, ofta omnämnda som ”problemområden”, bör också bilden av Majorna nyanseras. Om det bara är de resurs- och röststarka som syns och hörs hamnar andra i skymundan: människorna bakom de skrämmande siffrorna. För dem finns det en risk att myten om Majorna osynliggör dem och därmed försämrar deras möjligheter till bättre livsvillkor. Vem satsar där det saknas opinion? Varför förändra ett vinnande koncept? Det är väl bara välartad medelklass som röstar på Miljöpartiet som bor i Majorna? Och medelklassen klarar sig väl alltid?

Publicerad i ETC Göteborg 110715